Senaste året har jag haft många frågor om livet, och även känt mig ganska deppig. Jag har även sagt hejdå, till någon som kanske var mitt livs stora kärlek. Någon som gav mig känslor jag aldrig någonsin haft tidigare. Jag blev knäckt.
År 2011 var ett år med många stora förändringar i mitt liv, några självvalda, andra inte självvalda. Kanske en livskris och / eller en mindre depression kom över mig.
Trots allt, är jag mer än tacksam över vad livet gett mig hittills. Jag har haft ett bra liv, träffat så många underbara människor och sett många vackra platser på vår jord. Jag har haft en fantastisk stark kropp som oftast gjort precis det jag bett den om. Jag har fått arbeta och jag har haft en rik fritid där jag gjort saker jag tycker om. Jag har växt upp på en trygg plats i en trygg familj. Jag har fått älska, och jag har fått lära mig hantera jobbiga situationer.
Men när man inser hur bra man haft det... Så kommer det även andra tankar.
Vad tillför jag egentligen den här världen? Varför lever just jag? Förtjänar jag att leva så här bra? Vad gör det för skillnad om jag försvinner? Varför ska jag kliva upp ur sängen på morgonen, och vad händer om jag skulle ligga kvar för all evighet? Svaret på dessa frågor är - förmodligen - "Ingenting".
Så vad ska man då ta sig till, för att göra det bästa utav en sådan jobbig insikt och känsla?
Till att börja med... Vad kan vara mer meningsfullt än att gå upp varje dag med solen, och bara ha en tanke i huvudet - att överleva just denna dag? Att vara så smutsig, hungrig, trött och utmattad så till den gräns att man äntligen inser vad det är vi egentligen lever för. Jag tror det vore en bra sak, för att få ännu mer perspektiv på livet och dess mening. Det vore dessutom mycket spännande och lärorikt att veta hur kroppen reagerar på faror, hunger, bristfällig hygien och allmän isolation från övriga världen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nu börjar sökandet efter ett par tuffa kompanjoner att spendera 25 dagars överlevnadsäventyr på en ö i Stilla havet!
Frågor jag ställt mig många gånger inför resan är hur vi löser nödfall på en öde ö, så klart. Det absolut bästa vore om vi kunde "hyra" en båt från en fiskare i hamnen och ha den kvar därute på ön i händelse av nöd. Men då bör man ha verktyg med sig om motorn lägger av, åror, sjökort, kompass och så vidare. Enklare att be en fiskare köra ut oss då. Frågan är hur traffikerat det är där, och hur långt vi har till hjälp. Sedan hoppas att ryktet inte når alltför långt, om att några västerlänningar sitter på en ö i deras skärgård alldeles ensamma. Kan nog vara bra att ta med kontanter att försöka muta med om man skulle få besök av ohederligt folk.
Sedan självklart ta med så mycket Första Hjälpen-prylar som möjligt. Men får vi i oss något giftigt eller blir bitna av ett djur (eller allt annat som kan hända) så kan det nog fort bli ganska akut. Nog en bra idé att ta med sig antibiotika. Vätskeersättning är givet också. Och myggnät + täckande kläder mot malaria-mygg. Kniv och andra tillhyggen att jaga / försvara med. Kanske även en VHF-radio.
Resten löser sig förmodligen naturligt, efterhand. Vatten är ju trots allt det viktigaste, och att inte skada sig nämnvärt. Visst är det en farlig resa, och det är väldigt mycket som kan gå illa. Det är vi väl medvetna om. Men om vi klarar av det - då är det ett äventyr vi kommer att minnas resten av våra liv.